30 augusti 2006

Sicka trista dagar jag har!

Fast egentligen är det inte trist utan helande, jag behöver ha lugna dagar för att komma tillbaka igen.
Snart skall jag gå en promenad och sedan skall jag sortera alla mössor och vantar och se efter vad som behöver shoppas nytt.

Idag skall jag visa ett par kort jag gjorde igår, och jag måste säga, jag är helnöjd med båda. Det är Cherry Pie stämplar inköpta hos Cina på http://www.dreamcatched.com/ .

Den första är en svävande kvinna, eftersom jag älskar bad så fick hon hoppa i plurret. Målat med akvareller och distress.

Tvåan idag är en favorit, färgen får mig att mjukna, den talar till hjärtat mitt. Detta är målat och stämplat med distressfärger.

Ha en bra dag.

29 augusti 2006

Inget att skriva om


Vet inte ett dugg vad jag skall skriva om så det blir till att visa lite alster igen.

Igår tänkte jag på Hitchkock, och min favvisfilm av honom är nog fåglarna, stämplat och målat med akvareller.

En grej jag gillar i vårt språk är våra sammansatta ord, kolla på detta, stämplat och målat med akvareller.

Ha en bra dag därute, ta hand om varandra, och glöm inte att vara snälla mot varandra, sen kan ni le lite mer, för ett leende gör att alla andra blir glada.

kramis


27 augusti 2006

Söndag


Migrän, regn, med andra ord en dag till att tillbringa dagen under täcket, då gör jag det.

Men ett par nya alster kan jag nog visa ändå.
Bokmärken, stämplar på målad bakgrund, sedan lite floss av olika kulörter med.

Blixtar och dunder i huvet, men glad ändå. :-)

Ha en bra fortsatt söndag.

kramis


26 augusti 2006

lördag, en trist dag igen


Barnen mår lite halvkrassligt och så gör även jag.

Denna första vecka, utan barn hemma hela dagarna, blev en riktigt värkvecka och utmattningsvecka, jag avskyr att känna mig sån.
Menmen det går väl över, i varje fall så flyttar sig värken till en annan del av kroppen.

Idag blir det bara ett kort som jag gjorde igår. Troligvis tänkte jag på mig själv, för det är så jag känner mig.

Kramkram

24 augusti 2006

Tyst!!


Tyst är det här hemma, stora flickan är hos pojkvännen, Storpojken och flickan är på skolläger över natten, så det är ju bara lillebror som är hemma.

Han är sååå trött idag efter några dagar i skolan och på fritids, så han skall i säng tidigt. Sen kommer det bli ännu tystare, för då är det bara jag och gubben min som är hemma.

Så skönt minsann, jag älskar lugnet, jag njuter som bara den då.

Så nu tänker jag sluta för nu skall jag njuta tysthet.

Först ett kort jag gjorde idag till en utmaning "Skogen" och som avslutning ett kort jag med gjorde idag, med lite brayad acrylfärg på snyggt papper minsann.

Ha en bra kväll, det hoppas jag att jag får.

kramis

22 augusti 2006

Varför jag shoppar!


Vad är det för någon gen eller bacill som gör mig till en stor-shoppare av pyssel och vad är det som gör att det är så himla kuligt.

Jag tycker det är trist att gå i affärer i vanliga fall, men att handla pyssel är vansinnigt roligt, både på Internet och in real life

Kan det vara för att;

  1. Pyssel kan man ha i många olika färger.
  2. Man ehöver inte leta bara efter stora storlekar.
  3. Eller kan det vara så att inget blir fel av det man köper, allt kommer ju till användning.
  4. Pyssel får man ju aldrig för mycket av.
  5. Man får plats med mycket pyssel på mindre yta än annat skräp man måste ha.
  6. Man blir inte mätt på pyssel, man hungrar ofta efter mer.
  7. Allt är ju tillåtet inom pyssel.
  8. Man blir lugn när man pysslar.
  9. Man behöver inte prova allt pyssel i trånga provrum innan man shoppar.
  10. På reor sitter man hemma och bara trycker på köpknappen på tangentbordet, man slipper alla vassa armbågar från hysteriska tanter.
  11. Man kan pyssla när man vill, hur man vill och bara om man vill.
  12. Fantasin kan flöda, ju mer ju bättre
  13. Man behöver inte ett normalt socialt liv.
  14. Man behöver bara visa det man vill visa, de som blev dåligt vet ju ingen annan om.

Tänker man efter kan man nog få ihop några till anledningar. :-)

Ha en bra dag!

Här kommer det 4 ATC som jag har gjort i dagarna.

20 augusti 2006

Dagen före!


Dagen före vadå? Joooooho, fritidsdags och dan före dan före dan då skolstart sker.

Jippie, det närmar sig. :-)

Har ni någon gång smakat på cremen som blir när man blandar ett paket med riktig feta-ost och en liten burk med creme fraiche?

Det har jag gjort i dag, sååååååååååå gott.

Jag har nämligen varit på en födelsedagsmiddag idag hos min gulliga Malin. hon bjöd på couscous sallad och löktårta samt några goda såser och goda olivpinnar.

Men mitt på bordet så stog denna skål, med denna jättegoda, underbara, krämiga, mjuka, creme de´la creme.

Så till slut åt jag bara olivpinnar dippade i denna mjuka, smaskiga, njutningsbara kräm.

Mums, mumsigare, mumsigast.

Idag visar jag ett par nya julkort jag gjort.

Ha en bra kväll

19 augusti 2006

Idag, en dag jag vill glömma fort.


Grått, grått och sen blev det ännu gråare.
Regn, mer regn och en massa regn.
Barnen bråkar, och bråkar lite till och bråkar det inte så slår de varandra
Tonårsdotter och pappan bråkar och jag får medla hela tiden.
Det öser ner ute, precis som det gör inne.
Jag gråter, helt slut som diplomat är jag nu, jag förstår båda men jag kan inte ena dem om de inte vill.

Jag vill bara stänga in mig och drömma mig bort med hög musik och mycket färg, lite pilleripillpyssel och ännu mer färg.

Men köket skall iordningsställas, kyl och frys kom idag, de andra grejorna (diskmaskin, micro och fläkt) fortvarande restade, suck. Allt från frys och kyl skullel packas ut, när jag väl hade gjort det så kommer vi på att man inte får starta frysen och kylen på 4 timmar, suck, in med allt i garaget där vi kommer att ha de gamla grejorna.

Jag är trött på tjafs, gnäll, missunnsamhet, avundsjuka, grin, jagningar, slagsmål, retningar, pilla hit och dit allt för att retas, skvallringar och bara en massa negativt.

Jag vill ha lugn, ro, glädje, skratt, kanske lite tur att semestern är slut och allt skall återgå till ordningen.

Nästa semester skall vi inte ha en massa projekt på gång utan kanske kunna njuta av att vara lediga.

17 augusti 2006

Ikväll......



.......kan jag inte komma på något och skriva om.

Kan ni tänka Er, hjärnan är tom.

Så ikväll blir det att visa lite hemmapysslade saker.

Först ett kort på maken och hans känsla som han har nu på söndag kväll. Han kan börja jobba, slippa det slitsamma semestern med köksbygge och barnskrik.

Kort nummer två är hur han ser ut på måndag morgon när han stressar till jobbet. Jag tycker det ser ut som en handling som man tröttnar på, eller hur.

Men iväg skall han och det med basta.

Men tänk vad 5 veckor tar slut fort.


Tredje bilden är en ATC som visar hur barnen skall ha det i skolan på tisdag när de börjar skolan, alltså då korvstoppningen och tidspassningen börjar.

Kan ni förstå att jag längtar till denna magiska dag.





Då skall jag bara se ut sån här.

14 augusti 2006

Igår borta - Idag idag!


Regn idag igen, tack och lov!

Mindre ont i magen idag, tack och lov!

Huvudvärken har släppt, tack och lov!

Energin börjar komma idag, tack och lov!

Så vad skall jag göra idag då?

Jobba med köket?

Jaa, självklart skall vi det, tack och lov.

Ha en bra dag.

ATC - Glädjen har återkommit i mitt sinne

kramis netha

13 augusti 2006

Idag

Mens
huvudvärk

mer mens
ännu mer huvudvärk
Dåligt humör

Massor med mens
Massor med huvudvärk
Riktigt dåligt humör
Trött

Riklig och ond mens
Migränhuvudvärk
PMS ragata
Oerhört trött och lustfri

Jag undrar egentligen vad jag gör här.

kramis netha

07 augusti 2006

Spånar vidare!

M säger till mig att jag skall skippa superkvinnosyndromet, men det är inte så lätt. Jag som alltid har trott att jag varit en superkvinna. Alla har frågat mig ”hur orkar du”? Mitt svar har alltid varit ”Äsch, ingen fara”, så har jag snabbt och lätt gjort det jag skulle göra och sedan varit nöjd, men det skulle jag aldrig ha erkänt ens för mig själv att jag egentligen inte ville hjälpa till, för det är ju en sak som sitter i ryggraden. Innan hjärnan ens har börjat fundera på om jag ska hjälpa till så har munnen redan svarat ja.

Men jag vet inte om jag har försakat något, jag har bara kännt glädje i att finnas till för andra, tror jag, i varje fall tillfredsställd med att veta att jag har gjort vad jag har kunnat.

Nu har ju hela mitt liv rämnat, all energi, ork, ambitioner, intresse och glädje har falnat, jag är en nollställd person som har dragit sig undan det mesta umgänget med människor och jag försöker nu hitta grunderna till mig själv.

M säger att hon inte är en superkvinna, men det tycker jag att hon är, för hon orkar med en karriär som gör att hon är borta mycket och hon har ansvar, 2 barn, make, hus och trädgård, samt ett umgänge, sen engagerar hon sig i barnens olika intressen och kör osv.osv och inte nog med det, hon gör det utan att gnälla och så säger hon att hon inte är en superkvinna. Det kallar jag superkvinna. Jag undrar varför M orkar och inte jag.

Jag känner mig faktiskt lite hemlös och vilsen och vet egentligen inte vem jag är. Finns det olika typer av människor? Givare, givare/tagare och bara tagare? Men något säger mig att jag borde nog kanske ha lyssnat lite mer på min kropp i varje fall, för den hade ju protesterat i flera år innan jag föll.

Men för varje dag som går så skall jag sträva efter att hitta energi för att lära mig ordet nej, men jag lovar det är emot allt jag egentligen vill, så det blir svårt.

Men kanske det är lösningen för mig, kanske det som gör att jag skall må bättre.

Första kortet idag är ett "fika"-kort och det andra är ett bidrag till tävlingen "skogen". Det första är en te-påse-fodral och skogen är målad med distressflaskor

kramis från en netha som skall spåna mer

03 augusti 2006

Idag läste jag ett inlägg från en kvinna på en lista på Yahoo jag är med, diskussionen handlade om att inte vara tillräcklig. Som att vara tilläckligt bra, snygg, hjälpsam osv.osv.

Det hon skrev var ”I´m not here to please”.

Precis så har jag känt, att jag skall göra allt, så att alla andra har det bra. Eller att vara med överallt fast man egentligen inte vill, men man känner, för att vara omtyckt så måste jag ställa upp. Man lägger all sin energi för att hjälpa den och den och sen hjälper vi den med och sen måste ju barnen ha sitt och hjälp med det mesta, sen skall ju maten vara klar då och sen skall träningar passas in och hämtningar ske, sen skall man vara trevlig mot maken som kommer hem och sen skall man t o m avsluta dagen med att vara Tant Raffa för gubben sin också.

Men JAG då?

Visserligen har jag fått lära mig att man skall hjälpa till, känna empati med andra, vara glad, bättre att ge än att taga. Och det är ju självklart att man skall, det sitter ju i ryggmärgen min, men måste jag ge hela tiden, kan man inte få vara sig själv en stund då och då utan att känna sig som en dålig människa.

Inte undra på att jag inte orkade, för tanken på ”egen tid” finns inte hos mig. För då blir jag en sämre netha och vem vill vara sämre, alltså sämre för andra. Fast kanske det hade varit lösningen att ge mig själv ”egen tid” då och då.

Ju mer jag känner och tänker efter, ju mer ser jag mitt beteende som en givare och samtidigt vill jag helst ligga steget före, alltså innan någon behöver be mig om hjälp, så har jag redan gett hjälpen.

Jag är ingen superkvinna även om jag vill vara det, det vet jag nu.

Jag är en liten netha som behöver känna att jag är omtyckt, att jag är älskad, rolig och bra, kan jag inte få vara det om jag är jag? Måste jag hela tiden ”ställa upp” och vara den mest hjälpsamma för att känna mig som en bra människa.

Jag undrar hur jag skall gå tillväga för att lära mig det? Någon som kan hjälpa mig med ett svar.

Hur skall jag orka vara jag om jag måste tänka på alla andra först, eller skall jag tänka på mig först och sedan andra, gör inte det mig till en egoist?

Var är balansgången emellan dessa två?

Bilden stämplade/målade jag i A5 format till en vän som förlorade sin pappa för ett år sedan, detta var hans favoritvers. Sen så är det en namnskylt till barbarnet Ella 5 år.

kramis netha