13 december 2009

Oh, vad jag saknar min lilla Hilda!

Men samtidigt så förstår jag och känner jag rent krast, att detta var det bästa för henne.

Vi har nu efter ett par dagar utan henne upptäckt hur det egentligen skulle vara...... lugnt.

Denna ängslan och oro hos henne har ju eskalerat så sakteliga ända sen vi fick henne, för ett och ett halvt år sedan, och vi har ursäktat hennes beteende med olika anledningar. Det har t o m gått så långt att man inte vill ha hem folk, eller gå ut och möta folk på vägen, ej heller ta med henne i bilen, för vi visste ju att det skulle bli jobbigt, för hon gillade ju inte främmande människor eller saker i rörelse, så en biltur blev inte så rolig.

Sen vi i augusti flyttade hit till gården så har hennes ilska ökat ännu mer, och hon har blivit ännu mer främlingsfientlig. Hon har aldrig kunnat koppla av utan hon ville ha kontroll över ALLT!

Och eftersom djuren ökade i antal häruppe så gjorde de henne alltid BEREDD!

Hon var beredd jämt, hon tog det aldrig lugnt eller sov på dagtid, var det inte hästarna hon skulle kolla, så var det katterna, eller tanten som gick förbi huset, eller små fåglarna, bilen, oss osv.osv. Och kom det kompisar till barnen var det ännu mer att kontrollera, samtidigt så var de inte familjen utan främmande, så de tyckte hon inte om. Och en morrande stor hund, är det ju inte många som gillar, inte heller jag, för jag vågade inte lita på henne.

Hela familjens existens vilade på hennes axlar ................ trodde hon.

Men när hon var ensam med mig eller bara med familjen, det var mörkt ute, musik eller TV på så det förvillade de andra ljuden, så kunde hon ibland koppla av, dock bara för en kortare stunder. Men då kom hon och körde in sitt huvud under min arm och så gned hon sina ögon mot mig. Eller så satt hon bara och tittade på mig så man kunde klia och pussa henne. Hon hade de mest goa, mjuka och varma öron och världens sötaste bringa med sina svarta prickar.

Jag saknar min Hilda!

09 december 2009

Idag har jag sorg!

Stor sorg!

Idag på eftermiddagen skall vår ena hund Hilda flytta till himlen! Där hon äntligen skall få koppla av och ha det bra.
Här på jorden har hon bara blivit mer och mer aggresiv och stressad. Vi orkar knapp hålla henne längre när hon möter någon annan hund, hon morrar och beter sig illa mot alla våra gäster, barnens kompisar vågar knapp komma in, för tittar de på henne så morrar hon och blir sur.
Hon kan aldrig koppla av utan hon är hela tiden BEREDD, med stora bokstäver, hon väntar det värsta, hela tiden.
Jag är övertygad om att vi har beslutat rätt efter flera dagars prat och tankar.
Men det är svårt, även fast hon är jobbig så älskar jag henne, hon är i grunden världen goaste hund som nu har spårat ur och hon kan inte må bra.
Jag är LEDSEN!

07 december 2009

Hej vänner!

Tänk nu har vi äntligen köpt en nytt dräktigt islandshäststo, det ni. Dock får vi henne inte än, utan vi får vänta till den 1 februari då hon står kvar tillsammans med sitt senaste lilla föl i hagen.

Ojojoj vad vi längtar.

Jag har fortvarande inte fått min adventskalender från julswappen, det är faktiskt lite trist, måste jag säga. Menmen, detta skall väl drabba mig med någon gång.

Skall väl också visa våra nya söta underbara små kattungar, dock börjar de bli stora nu, men söta som bara den är de, den ena heter Sirap och den andre Sot, ni förstås nog vem som är vem. :-)