07 augusti 2006

Spånar vidare!

M säger till mig att jag skall skippa superkvinnosyndromet, men det är inte så lätt. Jag som alltid har trott att jag varit en superkvinna. Alla har frågat mig ”hur orkar du”? Mitt svar har alltid varit ”Äsch, ingen fara”, så har jag snabbt och lätt gjort det jag skulle göra och sedan varit nöjd, men det skulle jag aldrig ha erkänt ens för mig själv att jag egentligen inte ville hjälpa till, för det är ju en sak som sitter i ryggraden. Innan hjärnan ens har börjat fundera på om jag ska hjälpa till så har munnen redan svarat ja.

Men jag vet inte om jag har försakat något, jag har bara kännt glädje i att finnas till för andra, tror jag, i varje fall tillfredsställd med att veta att jag har gjort vad jag har kunnat.

Nu har ju hela mitt liv rämnat, all energi, ork, ambitioner, intresse och glädje har falnat, jag är en nollställd person som har dragit sig undan det mesta umgänget med människor och jag försöker nu hitta grunderna till mig själv.

M säger att hon inte är en superkvinna, men det tycker jag att hon är, för hon orkar med en karriär som gör att hon är borta mycket och hon har ansvar, 2 barn, make, hus och trädgård, samt ett umgänge, sen engagerar hon sig i barnens olika intressen och kör osv.osv och inte nog med det, hon gör det utan att gnälla och så säger hon att hon inte är en superkvinna. Det kallar jag superkvinna. Jag undrar varför M orkar och inte jag.

Jag känner mig faktiskt lite hemlös och vilsen och vet egentligen inte vem jag är. Finns det olika typer av människor? Givare, givare/tagare och bara tagare? Men något säger mig att jag borde nog kanske ha lyssnat lite mer på min kropp i varje fall, för den hade ju protesterat i flera år innan jag föll.

Men för varje dag som går så skall jag sträva efter att hitta energi för att lära mig ordet nej, men jag lovar det är emot allt jag egentligen vill, så det blir svårt.

Men kanske det är lösningen för mig, kanske det som gör att jag skall må bättre.

Första kortet idag är ett "fika"-kort och det andra är ett bidrag till tävlingen "skogen". Det första är en te-påse-fodral och skogen är målad med distressflaskor

kramis från en netha som skall spåna mer

8 kommentarer:

  1. Dina två senaste inlägg hade kunnat vara mina egna ord....
    Önskar att jag hade en enkel lösning, men det har jag inte. Jag är numera på väg åt rätt håll (inbillar jag mig), dippar ner i dikena emellanåt. Halkar tillbaka. Men, det känns som om det går framåt.
    Att våga känna sig älskad för vad man ÄR....inte för vad man gör. Ett nej är ju inte ett farligt ord, men så svårt att få över sina läppar.
    Du ÄR en superkvinna, det är jag överygad om. En superkvinna som inser sina begränsningar.Och det är inte fy skam :)

    STOR KRAM/

    SvaraRadera
  2. Det finns olika männsikor och olika läggningar - såklart.Hos dig är det inprogrammerat att vara givare. Det har gett dig glädje hittills - men jag tycker att det är jättebra att du omprövar ditt beslut.
    Du kan inte bara ge och ge - det orkar man inte.
    Eller iofs det kan du - men du ska ge dig själv det du behöver.
    Öva absolut på NEJ nu och på att göra något som bara du vill, kan och önskar...
    Vad det än är.
    Det som gör dig stark,frisk och lycklig - just nu är det viktigast i världen.

    Kramar i mängd

    SvaraRadera
  3. Vackra kort!!! Jag gillar det med thépåsen lite extra!!!!

    Nästa år kanske vi får ta vår lilla husmors semester i just DALARNA! ;) Du fick mitt sms va? :)

    Jag förstår dig så väl i det dina tankar..... men en bra sak är ju att DU har börjat känna att allt inte behöver vara så himla perfekt och att du måste göra något åt det för din egen skull! En bra grej var ju att DU tog dig egen tid och åkte i väg med oss på några dagars semester. Mer sånt, mer egen tid Netha!

    Stor varm kram
    M I N D I

    SvaraRadera
  4. Superkvinna undrar jag om man kan vara i evigheter, förr eller senare behöver man nog gå tillbaka till rötterna och ta hand om sig själv... också ... och inte bara se alla andras behov. Och för vems skull är man en superkvinna?! En människa som kan lyssna inåt blir en bättre människa utåt!

    SvaraRadera
  5. Du har nog funderingar som många av oss borde ha. Kanske ska vi börja med att sätt upp mål om en viss mängd egentid varje vecka.
    Själv har jag dåligt samvete för att jag tar mej den egentiden när jag pysslar istället för att städa bla

    kram

    SvaraRadera
  6. Vad mycket kloka funderingar du har netha. Tror tyvärr inte att du är ensam om att ha dessa tankar, tror att det är en vanlig "kvinnofälla". Man vill vara lite av en kycklingmamma och glömmer allt som oftast bort sina egna behov. Jag tror att det finns olika personligheter och det man ska akta sig för är att vara enbart givare och ha människor som är enbart tagare i sin omgivning. Det bästa är nog om man kan vara givare utan att glömma sina egna behov.
    kram Annika

    SvaraRadera
  7. Jättefina kort Netha!
    Funderingar har vi nog alla och dina är mycket kloka, ska fundera lite extra på dom!

    Kram Cia

    SvaraRadera
  8. Hallå vännen!

    Så mycket FINA kort du har gjort & helst det med the påsen, det gillar jag skarpt!

    Kloka ord i dina inlägg och jag tycker att du är på god väg till förändring bara genom att vara medveten om hur ditt liv är och vad du gör. Det är ett steg till att ta hand om sig själv och ge sig själv lika mycket kärlek som du ger till alla andra. Du är en go & mysig kvinna, värd att tituleras superkvinna på många sätt!

    Håller med mindi, nästa år ses vi i Dalarna ;)

    Ha en riktigt fin dag!
    Stoooor kram från Eva

    SvaraRadera