Nu är det en vecka sedan vår Svensson dog och nu känner vi att livet börjar rulla igen.
Har varit en vecka full av reflektioner, minnen och aha-upplevelser.
En vecka som gjort att vi inser att han har egentligen aldrig varit riktigt frisk, men vi har fått ursäktat honom så många gånger, för vi älskade honom.
Vi har också insett, hujedamig, vad han skitade ner, men man vänjer sig fort. Nu behöver vi bara dammsuga ett par gånger i veckan eftersom kvistar och sand stannar ute, vi kan ta bort alla skynken från soffor och stolar, för det dregglas ju inte mer. Vi behöver heller inte vakta ytterdörren för att slussa ut barnen, ej heller låsa dörren när barnen är ute, för de kan faktiskt öppna den själva och komma in. Behöver inte tänka på att han är inlåst om det kommer någon eller det ringer på dörren. Barnen och jag kan kramas utan en häftig reaktion från hunden, ingen som stressat går fram och tillbaka ända tills kl 22 varje kväll, vi slipper en enorm könsdrift som han har haft det jobbigt med. Han måste ha haft det mycket jobbigt, han har varit superstressad, och vi har i vårt stilla sinne trott att de skulle vara så på denna modell och bara stått ut.
Jag vet, vi skulle kastrerat honom, men mannen i mitt liv tyckte synd om honom då, för han tyckte inte att det var en riktig hund om detta skulle ske.
Jojo, manligt tänkande enligt vetrinären. :-)
Ja, nu är saknaden stor, men det är över och livet går ju vidare. Bosse
skall kastreras i augusti, det är helt klart, inte en slyngelkamp till, utan nu skall vi göra allt för att få lille Bosse lugn.
Bosse är nu 3 månader och är en busig liten krabat, han sysselsätter sig själv väldigt mycket på dagarna, och så går han och lägger sig och sover på sina favvisplatser. Är han ute så vill han gärna undersöka och samtidigt veta vad Gustav gör, för lillebror har så enormt roliga fötter och byxor. Men Bosse är enormt självständig, sover ensam går på utflykter ensam osv. ingen som måste ha koll på mig varje sekund. Han är enormt lyhörd och fattar väldigt bra vad man vill och är enormt duktig med kisseriet, gör bara inne om man inte ser signalerna, fast så har jag varit noga med utgång efter alla olika aktiviteter som mat, lek och sov. Men nog är han busig allt, fattar inte hur jag har kunnat glömma, jag har ju haft valp förrut, men Svensson var ju inte lika aktiv och han bet ju aldrig sönder något, men så var han ju äldre när han kom till oss och tänderna nästan utbytta.
Tack alla gulliga som har gett mig snälla kommentarer och kramar, det värmer i hjärteroten.
Nu ut i det goa vädret igen.
min andra storflicka tar ju studenten den 8:e juni så det börjar närma sig. Hm, jag undrar vad jag skall bjuda på, hur många stolar och bord måste vi hyra, osv,osv.
Lugnt och skönt och speciellt efter flera dagars ledighet för både barn och gubbe.
som skall iväg till olika personer, avboka vissa klubb-paket, betala en del räkningar osv.osv. bara en massa skrivbords-jobb, men det passar min värkande kropp idag. Jag borde också läsa igenom alla era bloggar som jag slarvat med sista tiden, jag är ledsen men ibland räcker bara tiden inte till. 
borstat lite till och jag lovar det behövdes ett att ha gått ute hela vintern och pälsen fälls i vårvärmen. Sen efter han har blivit skrittat en lång stund så tas han in och svampas av sig svettet och borstas och blir ännu finare. Fniss, så släpper vi in honom i hagen och det första han gör är ju att gå och rulla sig i jorden den grisen............... fast han är ju en häst. :-D
då unghundsträningen börjar. Nu ligger han och sover som en stock efter att ha busat med Walter, en King Charles valp på 10 månader, fniss va roligt de har haft och sicken energi de hade, men nu, nu är han medvetslös.
gräsänkevecka vägen, *pffffofff* borta!!! 
åtagande idag och då njuter jag.
fortvarande mycket tomt, men de glada minnena börjar ta över och vi kommer nu ihåg allt roligt vi har haft.
