22 april 2007

Livet med Svenne och Bosse!


Med Bosse går det bra, en pigg liten kavat valp, men ojojoj vad storebror Svensson är grinig, nu får han en som vill ha hans grejor, ligga i hans korg, tugga på hans leksaker och gärna tugga lite på svansen eller pälsen för han har ju aldrig upplevt någon pälsig förrut.

Igår var vi nere i Varberg och köpte en stor hundbur som vi hitta på Blocket till ett bra pris. Den har vi nu inrett med filtar och kuddar och mjuka gossedjur och lagt en filt över buren så det blir en liten koja och där älskar han att vara.

Men dit vill ju Svensson med, men han får bara in huvet, så när Bosse kommer utspringande från sin koja står Svenne beredd och slänger ner han. Här får man ju inte komma hit och ha roligt.

De fick båda morötter idag, Svenne äter aldrig morötter annars, men idag tog han sin snabbt som ögat, spottade ut den fort som bara den, snodde Bosses morot under en hemsk utskällning, att du din lille skit skall inte äta sånt här", sen låter han sin lillebror Bosse kräla lite på rygg igen efter denna rejäla utskällning.

Men en kavat gosse ger inte upp utan han fjäskar lite till. :-)

Då surar Svenne och undrar vad det är för prick som glider på rygg fram till honom och låter lite ynklig

Sen försöker Bosse hitta Svennes tutte för han känner för att dia lite, men där går gränsen, man kan ju inte ta och dia Svennsson, en stolt man i sina bästa år för en tik, jösses, därifrån åkte han rätt snabbt.

Hela tiden är de på varandra, men så var vi ute och möter en ilsken Schnauzer, då minsann blir storebror vakande över lillebror och nåde den som gör honom illa. Snacka om syskonrivalitet, precis så här gör ju mina barn med, bråkar ofta, men om det gäller, ställer de upp.

Vi måste ju låta naturen ha sin gång, även fast det är jobbigt att se denna värnlösa lilla varelse på 5 kg ligga under den stora svarta besten på 85 kg, men Svensson uppfostrar ju honom.

Men jag gillar det inte och vågar inte släppa dem ur sikte.

På bilder blir det tydligt att hans mormor är en schäfer, för öronen är vikta, de står inte som schäfern men ligger heller inte ner som labradoren. Hans ansikte är längre än en labrador, men hans tassar är av riktigt labradorstuk, runda och fina, och hans färg likaså den är riktigt chokladbrun, så när han ligger i våra soffor så syns han inte. :-)

På natten ligger han emellan mina ben och sover lugn, det är ett bra ställe för honom att sova på eftersom jag inte litar på Svensson till hundra. Men varje gång Svensson passerar på natten så piskar Bosses lilla svans för man måste ju fjäska med monstret man hamnat hos.

Så nu ett par veckor kommer jag att ha fullt upp med bara hundpassning, men vad gör det, då får jag ju något att göra. ;-)
Hur han fått sitt namn vet jag flera undrar, det var så att Lillebror ville ju ha ett djur och eftersom vi ändå pratat om att skaffa hund så har vi sagt att denna hund är hans, men vi bestämmer över den och så. Så han har bestämt vilket koppel, halsband och korg han skall ha, inrett buren till hans hund Bosse. Och eftersom det var hans så måste han ju få bestämma namnet med och han tyckte Bosse var ett fint namn och ville att han skulle heta det, vart han fått det ifrån vet jag faktisk inte. Storasyster tycker namnet är fullständigt vidrigt, men de andra gillade det och jag gillar det, för jag har bara positiva vibbar från Bosse-namnet. Så nu är vi ute och går med Bosse Svensson, fast det blir oftast Svenne och Bosse. :-)

8 kommentarer:

  1. Så underbart träffande du skriver om hur det är att komma hem med en vap till en äldre (gärna egensinnig) hund. Pepsi fostrade Zingo stenhårt, nu när Z är 1 år fjäskar han fortfarande för farfar P.

    SvaraRadera
  2. Åh så söt han är lilla Bosse.
    Det är jobbigt att se när en valp hela tiden blir tuktad men det sämsta man kan göra är att lägga sig i.Det låter ofta mer än det är.
    Om man går i mellan så stärker man valpen och det kan bli stora problem när han blir större.
    Jag fick det rådet när vi skaffade Ella att vara noga med att stärka rätt hund.
    Visst kan mina tjejer bråka ibland men det blir inget allvarligt,Ella vet sin plats.
    Nu när båda är vuxna går vi i mellan men då säger vi till dem båda att lägga av.
    De kommer säkert att bli de bästa vänner tillslut.=)
    Jag tycker att Bosse är ett charmigt namn.
    Lycka till med vovvarna!
    *Kram*

    SvaraRadera
  3. Gulligt med Bosse och Svensson och de lär bli oskiljbara efter ett tag hemma hos oss tjurade Pepsi i nästan en månad innan hon accepterade Kiara fullt ut men fortfarande visar hon vem det är som betämmer då hon får chansen (tex då det är godsaker inblandade) men som du skrev skulle något hända den lilla valpen då håller man ihop trots att man är lite småavundsjuk och sur på kräket hemma.

    mina söta cavaliertjejer skickar varsin puss till Bosse Svensson :)

    SvaraRadera
  4. Oj oj oj vad SÖTA grabbar du har där hemma!!! Jag gillar verkligen fotot med lillebror och Bosse. Jag förstår att han är stolt över sin vackra lilla sötis. Svensson diggar jag ju skarpt, ja det vet du ju redan ;) Så jag läser med ett leende på läpparna hur han "skolar" in sin lillebror i familjen. Du skriver så härligt!
    Stor KRAM från mej

    SvaraRadera
  5. Det låter så harmoniskt när du skriver om din tillvaro nu netha, fast du har massor med jobb! Förstår allt att Svensson är lite putt, för det är inte lätt att få konkurrens.

    kraaam Annika

    SvaraRadera
  6. Vilket vackert djur! Härlig brun färg...

    SvaraRadera
  7. Hur mår grabbarna idag?

    SvaraRadera
  8. Vilken lite sötis. Men Bosse får mej utsööökt att tnka på Farbror Bosse i Yrrol ;-)

    SvaraRadera