25 april 2007

Från glädje till tragik!

Idag så skedde en sak som gjorde att bägare rann över och familjebilden förändras.
Vår stora vovve Svensson har varit grinig sen den lilla valpen Bosse kommit innanför väggarna, igår tyckte jag att det gick bättre och bättre och vi började slappna av lite.
Idag på morgonen fick Bosse ett ben och storhunden fick ett ben på altanen där han alltid ligger och äter ben och nu ännu mer för att få vara ifred från valpen.
Helt plötsligt ser jag Svensson sticka över altanstaketet och ner över gräset. Jag ut på andra sidan av huset för att ta in honom, men då har han hunnit rusa ner till kaninen som han vet är där och alltid har varit där sen 4 år.
Han trycker ner staketet och börjar jaga kaninen i hagen.
Samma ögonblick jag närmar mig hagen så får Svensson tag i Lisa och biter till lite, kaninen kommer loss och springer ner till änden av vår trädgård som där går över i grannens tomt och där ligger deras vedhus.
I hörnet vid huset får Svensson tag i Lisa igen och får ett grepp över nacken och börjar ruska, ruska av bara den.
Under tiden fastnar jag i en taggbuske som växer där och kommer knapp loss, jag förspiller många dyrbara sekunder där, men jag sliter mig loss för att då ser att han lägger ner Lisa och börjar bita i henne. När jag närmar mig Svensson tar han henne i munnen igen, jag ser att hon är död, och skall rusa iväg. Jag får tag i hans päls i rumpan och orkar konstigt nog hålla honom kvar. Han släpper kaninen efter mycket om och men och jag drar in honom. Han har kaninpäls i mungiporna och jag är sååååå arg just då.
Bosse har jag lämnat inne, så jag in med Svensson och lägger honom inlåst i vårt sovrum.
Då kommer chocken och jag börjar gråta,inte bara gråta utan stortjuta, jag har aldrig sett min Svensson så arg eller tokig som jag såg honom när han stod och slet i kaninen.
Jag hittar en liten papplåda som jag lägger en handuk i och går ut och lägger Lisa i den, sen ställer jag kartongen under körsbärsträdet.
Jag ringer Anders och vi pratar med olika personer på olika djursjukhus och under tidens gång så bestämmer vi oss att Svensson skall få somna in. Jag kan inte ha en hund jag inte litar på han är för stor och kan göra för stor skada, jag har ju valpen, sen har jag ju en massa barn, barnbarn samt skolkamrater osv. som springer i huset.
Vi skulle kunna få en tid hos en hundpsykolog om en vecka, men under tiden fick vi ha dem separerade, men det funkar ju inte nu hemma hos oss. Vi kan ju inte ge honom till någon annan heller, han avskyr ju alla manliga personer och så även gäng med barn osv..
Alla som känner oss vet hur jobbigt vi har haft det med honom från könsmognad och upp, men detta var droppen.
Nu när beslutet är tatt så känns det som jag är en dålig person som spelar någon Gud som bestämmer osv vem som får leva, men jag känner att annars kan vi aldrig få lugn i huset. Jag skulle gå orolig jämnt och så kan vi inte ha det och Svensson känner ju på sig det med.
Usch, detta var en av de värre dagarna i mitt liv.
Nu ikväll har vi haft begravning för Lisa kanin, lillebror plockade praktiskt ihop Lisas alla tillhörigheter och lade på graven, sen strödde han träströ över graven och gjorde ett träkors, avslutade med hennes koppel format till ett L och sedan hennes matskål med hö.
Imorgon kl 16.15 skall Svensson avlivas, usch jag gråter. Kanske hade detta aldrig hänt om vi inte köpt Bosse...........................jag som trodde det skulle gå.

23 kommentarer:

  1. Många, många, många kramar. Jag vet att det är tufft men jag vet också att ni tagit rätt beslut.

    Ge Svenne en stor blöt puss och en varm kram från mig!

    Nu kommer han till alla sina ängla-kompisar i himlen och får det bra.

    Kram och puss
    Paula - som fäller stora tårar

    SvaraRadera
  2. Kramar i massor vännen!!!!!!!
    Inget lätt beslut att ta.
    Lider med dig & fäller tårar.
    Kram
    Anki

    SvaraRadera
  3. Åh netha - jag finner inga ord !!!
    *kramar hårt hårt om*

    SvaraRadera
  4. Usch vilket jobbigt beslut för er att ta, men det var säkert rätt. Skickar massor med tröstkramar!
    //Lisa

    SvaraRadera
  5. Åh vad ska man säga! Vilken tragik och jag kan förstå alla dina tankar. Om inte om vore ... skulle man vara klokare då?

    SvaraRadera
  6. Massa kramar
    tänker på er
    Mia

    SvaraRadera
  7. Usch vad tragiskt. Många styrkekramar till er alla.

    KRAM
    Cia

    SvaraRadera
  8. Jag beklagar verkligen netha. Jag tror du gör rätt val även fast det känns jobbigt och sorgen blir svår.
    Kram /Carina

    SvaraRadera
  9. Nej, vännen vad ledsamt och hemskt. Förstår din sorg, och förstår att ni tog beslutet. Många varma tröstekramar.

    /Annika

    SvaraRadera
  10. Så väldigt tråkigt det här är för er alla. Jag förstår precis hur du menar när du skriver att du inte vill spela gud. Har själv haft en sån känsla vid några tillfällen, samtidigt som man känner att man ju har gjort det rätta. Det är ju en stor sorg. Men du ska se, att efter en tid överväger känslan av att ha gjort rätt. Det visar ju att ni tar ert ansvar som djurägare precis som ni ska. Och ni väljer era barn och barnbarn, helt riktigt.
    Fint att ni har gjort den här ceremonin över Lisa! Sånt behöver man!
    Jag skickar varma och stärkande tankar inför dagens svårighet... Kram!

    SvaraRadera
  11. Åh netha, så fruktansvärt sorgligt, nu gråter jag med! Jag vet hur hemskt det är att bli tvungen att ta ett sådant beslut. Många kramar till dig och din familj!!!
    /Kram Jenny L

    SvaraRadera
  12. Massa STORA kramar till er.

    Ge Svensson en bamsekram från mig och be honom hälsa till Sacchi att jag saknar honom.

    Tänker på er.

    Kram Jeanette

    SvaraRadera
  13. http://pudel.scraplivet.se26 april, 2007 08:26

    Sänder stora varma kramar till er. Förstår paniken och rädslan över vad som hände. Tycker grymt synd om er alla, men jag förstår beslutet till 100%.

    *kram*

    SvaraRadera
  14. Hej Netha!

    Jag förstår precis vad du menar.
    Vi hade en underbar hund då jag var liten, men så en dag så bet han en kompis till min bror i ansiktet och efter det kände vi att det var dax att låta honom somna in.

    Var tacksam över att du slapp förklara för en annan förälder att deras barn blivit biten i ansiktet av er hund!

    Jag förstår din ledsamhet samt chock. Tycker att ni gör helt rätt i och med erat beslut!

    Är det någonting du känner att prata om eller att bara få älta av dig så vet du min mailadress! Lovar att ställa upp till 100% Vet att sådant här är jobbit att bearbeta och känslorna försvinner inte med att dagen är över!

    Stor kram
    Karin

    SvaraRadera
  15. Åh så tråkigt,inte kul att behöva ta ett sånt beslut.
    Det hade kanske blivit så här även om ni inte skaffat valpen.
    Du ska inte ge dig själv skulden.
    Jag förstår att ni har det tungt just nu.
    Tänker på dig!
    Många varma kramar*

    SvaraRadera
  16. Åh vännen!!!!

    Jag förstår hur hemskt detta måste kännas för er alla...
    Jag gråter för er skull, för Lisas skull och för Svenssons skull...

    Jag tänker verkligen på dig i dag!

    Stoooor varm (... febrig sådan då jag är sjuk) kram till dig och din familj!

    MINDI

    SvaraRadera
  17. Usch, vad tragiskt!
    Hur jobbigt det än är så kan ju aldrig någon klandra er för beslutet. Jag minns ju allt du berättade om Svensson på vår färd mot huvudstaden.
    Min erfarenhet av att ha två hundar samtidigt och hur mycket man hör omkring just ang detta gör att jag antagligen aldrig kommer att äga två samtidigt mer.

    Kramar till er!

    SvaraRadera
  18. Usch vilket tufft beslut du har varit tvungen att ta. Jag lider med dig och din familj. Men du gör helt rätt tycker jag, även om inte det gör det lättare för dig.

    STOR KRAM

    SvaraRadera
  19. Det var inget enkelt beslut ni har varit tvungna att ta, men jag tycker ni gör rätt. Blir alldeles tårögd när jag tänker på det så jag kan förstå att sorgen är stor hos er.

    Många kramar Annika

    SvaraRadera
  20. Å netha vännen! Jag sitter här med masor av tårar i ögonen så jag knappt ser tangentbordet, för jag gråter tillsammans med dej. Jag förstår verkligen att detta är en ruskig dag, att det måste vara bland de värsta ögonblick i ditt liv och det tyngst beslut du behövt ta. Men jag stöttar er verkligen till fullo och förstår er! Du har gjort ett helt riktigt val även om det känns fruktansvärt tungt just nu. Jag var två steg från att rusa till telefonen och ringa upp dej, men jag vill inte "tränga mej på". Men om du känner att du behöver prata bort en stund så vet du var jag finns och lyssnar.

    Stoooooor KRAM från mej

    SvaraRadera
  21. *kramar*

    Jag förstår att det är så jobbigt att det inte bara går att förstå, men Ni gjorde rätt.

    SvaraRadera
  22. Men stackars vännen. Detta var ingen rolig läsning precis. Men ett rätt beslut tog ni i alla fall, för vem vet vad som kunnat hända annars.
    Massor med kramar

    am

    SvaraRadera
  23. Men så tragiskt!
    Har inte varit så aktiv på bloggsidan...du vet det går upp o ner så jag har lite att ta igen!
    Tänker på dig...
    Er stora fina vovve... men så får det ju inte vara att man inte kan lita på dom.

    Stor kram!

    SvaraRadera