Idag var jag och min stora son väldans ledsna, våran lilla Sot (den en katten) kom inte hem inatt. Jag har varit uppe flera gånger under natten och "kisskissat" efter henne, men ingen Sot.
Vi har varit ute och ropat och tittat, när jag åkte och handlade, så tittade vi utmed vägen.
Så nu i eftermiddags, när stallet skulle göras iordning, så fastnade ena box-dörren, så Olivia skulle gå ut i verkstaden och hämta kofoten. Då hör jag henne ropa och skrika till, "Sot är här", och så börjar vi gråta av glädje.
Maken hade låst henne inne igårkväll, så där har hon varit emedan vi har ropat och ropat. Snacka om glada, hon var med glad och mycket hungrig och törstig, nästan ett helt dygn utan mat och vatten. Nu ligger hon utsträckt i hundkorgen bland hunden Bosses alla fleecefiltar. Hon har ätit kattfoder, räkor och lite kyckling och spinner bra när vi kliar henne.
Vet inte vem som är gladast, hon eller jag?
Förstår att ni är glada allihop!
SvaraRaderakram Annika
Vilken tur, inte konstigt hon inte kommit när ni ropat =).
SvaraRaderaKram
Lilla söta kissen!!! Så skönt att det slutade bra!!!
SvaraRaderaKram kram
M I N D I
Så skönt att ni hittade henne och att hon inte sprungit bort!!
SvaraRaderakram
Vad sorgligt med din häst. Man blir så ledsen när man mister ett djur. Jag förstår hur det känns.
SvaraRaderaTur att din lilla katt kom fram. Det är oroande och letande när dom inte visar sig.
Jag har mist många katter som jag fortfarande sörjer men vi har katten Sune som flyttat hit från grannen. Han bestämde sig för att hos oss skulle han bo. Han är gammal han också så vi vet inte hur länge vi får behålla honom.
Hur har det gått med pulssvärmarna. Jag kom på att jag glömde svara på om jag ökade ut upptill men det gör jag inte. Det blir så där när jag virkar luftmaskor först och så vidare.
Kram från Siv