netha

Wow, denna stunden är den bästa.

Alla barnen har fått frukost i magen och är påklädda, redo för att möta en dag i skolan.
Alla picnicar är gjorda, skolväskor är packade med x-tra kläder och frukter.

Tempot vi har är 120 på morgonen.

Alla letar efter något, någon har glömt något, någon tar för lång stund i badrum 1, någon har bajsat så det luktar i badrum 2 osv.osv.osv. Det finns alltid anledningar att tjafsa, stressa och bråka syskon emellan.

Överst står då denna moder, som skall se så att allt flyter under denna tid.! Att alla får på sig rätt kläder, får nåt i magen, att väskor är packade och fram för allt medla emellan fyra syskon och en pojkvän. Alla hormonstinna och med mer temperament och surhets grad än normalt, de har allt som får dem att explodera av surhet eller ilska snabbt.

På morgonen säger de då också ofta att de skulle ha haft picnic-mat med sig, eller de skall på kalas eller något annat som man inte har fått veta innan eller jag ibland glömmer. För min hjärna är ju inte på topp nu för tiden. Det är saker i klädsel de saknar, de får aldrig det eller det, det vill ha det eller det.

Ofta gör jag fel, jag dömer fel i medlingen för det är alltid någon som tycker världen är orättvis. Alla sorger faller just över detta barn och det är oftast mitt fel. Det är mitt fel att inte just den tröjan är ren, eller byxorna som ligger i tvättmaskinen. De lade ju ner byxorna i tvättkorgen igår kväll, kunde jag inte fatta att de skulle samma byxor dagen efter!

Varje morgon likadant!

Men, helt plötsligt så slår den till!

Lugnet infinner sig, huset blir tyst, alla barnen är i skolan. Lite soft musik på, café au luit i glaset, hunden snarkar och jag sätter mig i stolen och andas ut.

Wow, morgonstund har guld i mun, sägs det.

Ja, den tanken förstår jag när huset är tomt, men inte fyllt med hormonstinna ungar en morgon.