Natten har varit underhållande, dottern 20 var på restaurang för att fira en god vän till henne som fyllde år. Då snodde någon hennes plånbok, med bl.a. pappa´s buss/tågkort,så gissa om hon gick i taket. Hennes så kallade vänner försvann och där stod hon mitt i storstan,

Så jag hoppade in i bilen som en musketör, här skulle räddas en dotter från elaka element. Gubben var gullig och hoppade in bredvid och jag var stressad och taggad som en mamma skall vara.
När jag hade kört en stund så insåg jag att jag glömt mina glasögon. Men bråttom som jag hade ut i strid, så tänkte jag inte vända och förlora tid och så hoppades jag att det skulle gå, jag skulle skärpa mig.
Jojo, jag avskyr att åka i mörker i vanliga fall, men låt oss säga, att åka i mörker utan glasögon är värre, jo, det är det. Skall man sen köra in i den stora stadens centrum (Göteborg) med bara vilda taxichaufförer och en och annan idiot (jag inräknad) så hade jag anledning att vara stressad.
Sen har de ju byggt om så mycket vid de stora korsningarna sen jag jobbade där (ca 10 år sedan) så nog blev de några filbyten och vissa tutningar från andra bilar och några saftiga kommentarer från gubben.
Men vid 3 parkerade jag utanför huset igen och tackade Gud för att jag klarade av resan, emedan gubben min tyckte jag skulle öva i storstan mer och dottern var bara så tacksam att jag ställde upp.
Och jag kände mig rätt nöjd, för jag gick som segrare ur striden.