Dagen gryr!

Nu känner jag att mina livsandar börjar vakna, tänk vad det har tagit tid denna gång, kanske för jag har låtit det ta tid.
Har gått omkring i en liten värld för mig själv nu under ett par veckor. Inte fått något vettigt gjort utan bara varit, inget pysslande, bara halvdöd hela tiden, trött trötttröött, så jag har sovit och åter sovit, läst och slumrat.
Haft mycket värk vilket jag får när mens och snö är på g.
Men jag skall inte klaga, jag är ju hemma för just detta, min hjärna behöver ju ta igen sig efter att ha blivit bränd och kroppen behöver vila när värken kommer.
Men nu när värken börjar ge med sig och det är vitt ute och solen har lyst lite och det är kallt, då känner jag att järnvägar vad jag har det bra, och *poff* då vaknar mina goa livsandar och jag känner att nu är det dax att återigen kliva upp och njuta av dagen.
Denna gång har jag skitit i alla dåliga samveten utan jag har bara varit, och varit tillsammans med barnen, jag behöver detta så mycket, dessa små retreater för mig själv och de mina.
Jag vet jag har inte plockat undan julgranen än, nä, men jag älskar min julgran och den börjar inte barra förrän nu, så nu åker den nog snart.
Jag vet att jag inte har bloggat omkring hos er, kanske tittat in, men inte orkat svara, jag skall svara snart.
Jag har inte pysslat så mycket som jag vill, men har inte haft någon större inspiration.
Jag har däremot läst sagor, varit ute med hunden på promenader, läst en massa böcker som jag egentligen inte kommer ihåg någe av eftersom jag med min brända hjärna inte kan hålla den röda tråden och så glömmer jag fort.
Men nu är jag på väg igen efter min vila i mossan, nu skall jag fånga dagen igen.