14 år sedan....

För 14 år sedan mötte jag min första son, ett stort ögonblick vill jag lova.

Han kom ut som en fullmatad 5kg´s boxare med hår så tjockt och mycket att man inte såg hårbotten. På julaftonen var sista dagen på BB då fick ci åka hem. Då kom de in med dig med röda små kläder och tomteluva, och efter det har ditt smeknamn varit Nisse.

När han precis fyllde 1 år så fick han gå till frisören och klippa av sina lockar, oh vad jag grät.

Han växte upp med näsan i en bok, han älskar sina böcker men har väl på senare år även fastnat för sina dataspel. Han är en ordlekare och tänkare, men en varm och gullig sådan. Han gillar att få reda på saker, undersöka och klura ut.

Hjälper inte gärna till, men gör det under muttrande protester men är det något han vill, då minsann kryper det en kille fram som är så gullig och vältalande. :-)

Men han är genomsnäll och en mycket schysst kompis som alltid ställer upp och värnar om de svaga. Han har kommit in i tonåren, så nu räknas hårstrån i ansiktet och en stor längtan om att bli hårig just där.

Men dagen han föddes skedde ett under, min första pojke kom till världen, jag älskade honom förstås från ögonblick nummer 1 och jag älskar honom massor idag med.

Ett stort Grattis min älskade gosse.