Sååå stolt!

Idag är jag stolt som en tupp.

Min 18-åring ringde hem alldeles nyss och talade om sina betyg som hon fått i 2:a året på gymnasiet.

Denna duktiga tös har slitit hela grundsskolan med sin dyslexi, aldrig fått någon hjälp från skolan, bara massa skit. Hur vi än har jobbat på att få en diagnos och hjälp så har vi bara fått höra att hon är stökig och pratig samt väldans slarvig osv.osv.osv.

Det tror pelle att hon blir stökig, hon har ju aldrig förstått vad hon har läst, hon har aldrig fått hjälp med att läsa och förstå vad hon läser.

I sista året i grundskolan fick hon så äntligen efter många års kamp, gråt, hysteri och tandagnisslan sin diagnos, mamma hade haft rätt hela tiden.

Men nu har det hänt något, nu får hon hjälp och vet ni va, jo hon ringde alldeles nyss och var som ett solsken.

Hon hade fått:
9 G
10 VG
2 MVG

Gissa om hon var stolt, och gissa om jag är stolt och glad. Äntligen börjar hon inse att hon är ju inte dum, hon har bara problem med läsningen. Med rätt hjälp kan hon lika mycket och mer därtill än många andra, hon är smart som alla andra.

Oh idag mår jag bra!

kramis från en glad och mycket stolt mamma