Manligt???

Tankar om mannen!

I morse kom jag ut i tvättstugan och där sitter min gubbe på golvet och har slängt ut all ren tvätt som låg i mangelkorgen på detta skitiga golv, där hunden har legat fler dagar och efterfällt efter hans badning.
"Vad letar Du efter?"......frågar jag lungt och sansat.
"Jo ett par strumpor", säger han, förtvivlat. Och med en "varförkanDuintetahandomtvättensåjagkanfårenastrumporton".
"Men varför letar Du inte i tvättkorgen med strumpor och trosor som står i sovrummet, och som jag inte hunnit att sortera än", frågade jag.
"Där finns det inga", säger han, ännu mer förtvivlat.
Jag går in i sovrummet, tar fram tvättkorgen och letar och hittar 7 par strumpor som matchar varandra med en gång, för det är bara hans strumpor kvar och de låg överst.
Jag går ut med alla ihopparade strumporna och räcker honom detta.
"Här har Du", sa jag.
"Tack lilla stumpan, säger han tacksamt. Han forsätter
"Kan Du ta fram lunch till mig också, jag hittar inget i frysen"!
Jag suckar och gör det han ber mig om, där finns massor med olika luncher, på översta hyllan där alla förpackade lunchlådor ligger och alltid har legat sen vi flyttade in i huset för snart 8 år sedan.
Maken åker hemifrån och nerför trappan kommer en 13-årig son naken och säger,
"Jag måste ha strumpor och kalsonger", mamma.
"Det finns i Din byrå", svarar jag.
Jag hör honom gå upp i sitt rum och öppnar ett par lådor i byrån..........men fel byrå. Han kommer nedför trappan igen, fortvarande naken och säger,
"Jag hittar inga, det finns inga där"!
Då rinner bägaren över..........jag säger till mig själv, att varför är det på detta viset, det hjälper inte att bli hysterisk eller arg, för de förstår inte. De förstår inte att deras irrande och "intehakollpå sinasakerbeteende" driver mig till vansinne.
Så jag lugnar ner mig och säger till honom,
"Vore det inte bättre om Du tittade i den andra byrån där du har haft dina kalsonger och strumpor sen ett halvår tillbaka sedan vi möblerade om".
"Ok", säger han med sin sävliga ton. Går med sin trulia stil, muttrande, uppför trappan fram till rätt byrå och hittar det han söker.
"Ja, där var de" säger han.
Då börjar jag skratta, dessa män/pojkar, det måste vara något genetiskt med detta.
Då kommer min undran, hur kan min son, avlad av världens effektivaste kvinna med pejl på vad allt finns, i varje fall i detta hus, bli på detta sätt, döttrarna är det ju inte.
Beror det bara på faders arvsanlag till sonen eller ligger det i mannens gen? Och vad gjorde mannen innan kvinnan kom.........irrade omkring och hittade ingeting.
Hur hittade han Då Eva............förstås, hon hittade honom!