Sorg i hagen!

Idag kom de och hämtade vår älskade Dimma.

Elk sörjer sin mamma, han står i hagen och hänger med huvudet mest hela tiden. Han går emellanåt till höhögen och tar sig lite hö. Efter som en skugga går Faxa, hon stöder och stöttar honom i lugnt tempo. Hon finns bara i hans närhet hela tiden. Går han så går hon långsamt efter, står han still så står hon still.

Han verkligen sörjer och då finns vårt nya fina sto Faxa där och tröstar. De har ju inte haft någon vidare kontakt innan, de har stått på en varsin sida av hagen, men sen Dimma gick bort, finns hon där hela tiden som tröst.

Det är underbart att se djurens samspel.

Freddy är ju en shettis, han sörjer inte, han vill ha mat! ;-)

Ta hand om varandra.

Min kärlek!

Vad är det som gör att man bara älskar förbehållslöst!

Jag visste när vi tog hand om det ”gamla stoet” att hon levde på lånad tid, hon var ju nästan 25 år, redan då! Men hon kom närmare mitt hjärta för varje dag, det känns som jag har haft henne i en evighet. Hon var ju en av anledningarna som gjorde att vi skaffade vår gård i höstas.

Hon var rättvisans moder, där hon var, så var det lugnt, bus men inga orättvisor, hon var den bästaste mormor i hagen till alla föl. Ingen mobbing eller utfrysning, hon var den bästa och starkaste ledaren. Så fort hon kom in i en hage, tog hon över ledarskapet, utan protester. Blev det någon protest, så skrapade hon med frambenet, svingade huvudet upp och ner några gånger, så var det över och lugnet kom i hagen.

Några gånger fick hon nog av hagen, då tog hon med sig någon av de andra hästarna och tog en utflykt, sen leddes hon hem av någon person som hittat henne, lycklig för den stunden hon tillbringat i frihet. När maten kom, då var det en stund av lycka, det var det bästa hon visste. Det skulle inte vara bara torrt hö, utan musli med morötter och äpple, då var det en stund av ”happiness” och kunde man under en utflykt få en kanelbulle, då var lyckan gjord.

Hon var en häst som älskade att bli ompysslad, hon var tålig och mild mot de små barnen och hård mot dem hon av någon anledning inte tyckte om. När jag kom mot henne i stallboxen, så sträckte hon ut huvudet och ville bli pussad på mulen, sen kunde jag stå och prata och krama henne långa stunder och hon gav bara värme tillbaka. Hon lyssnade på allt jag hade att säga, hon luktade och smekte med mulen i mitt hår när jag satte mig på huk i hennes box. Hon viskade att jag skulle klara av det jag då var oroad för, smekte mig med det mjukaste mulen som fanns och bara visade kärlek.

Att se henne de här 2 sista månaderna var inte roligt. Hon har, om hon inte varit full av mediciner, haft mycket ont i sina hovar, hon har varit lite grinig, med rätta. Hon har inte fått den maten hon vill ha, hon har fått stå i en egen ”pyttelite” hage, ensam, inget bus, inget ledarskap. Hon har rymt, hon har skrapat med hovarna, hon har varit väldigt orolig, både i sin egna lilla hage och box, hon har vait frustrerad, hon har försökt ta sig ut (många gånger), hon ville inte vara där hon var, hon ville inte vara instängd, ha restriktioner, ha tråkigt, ha ont, hon led, mest hela tiden.

Så idag, tillsammans med vetrinären, bestämde vi att hon skulle få flytta hem. Hon blev inte bra av medicinen, så fort vi började trappa ut medicinen så blev det bara värre och värre, värre för varje gång, och idag haltade hon så hemskt att hon lade sig ofta ner och när hon stod hade hon ett framben i luften hela tiden, ändå hade hon medicin i kroppen.

Hon led och vantrivdes, det var inget liv för Dimma.

Så idag, som började som en solig dag, så kom dimman från ingenstans på eftermiddagen, och då fick Dimma en spruta och avled på vår gård i snön. Hon föddes i dimma, och togs hem i dimman. Jag och Olivia bäddade för henne med halm och filtar, sen satt vi och grät och grät klappade och smekte, innan vi var tvungna att täcka över henne.

Hon var den bästa, hon var den mest underbara häst jag mött, hon stod för orden rättvisa och mjukhet, men ändå en av de starkaste, personligaste hästar jag någonsin träffat. Jag är så tacksam och lycklig över att jag har haft förmånen att få ha henne hos mig, lära känna henne, älska henne, hon gav mig så mycket.

Jag älskade henne förbehållslöst, hon var min STORA hästkärlek, en del av mig dog tillsammans med henne och nu fattas hon mig!

Fredag - en bra dag!

Idag var jag och min stora son väldans ledsna, våran lilla Sot (den en katten) kom inte hem inatt. Jag har varit uppe flera gånger under natten och "kisskissat" efter henne, men ingen Sot.
Vi har varit ute och ropat och tittat, när jag åkte och handlade, så tittade vi utmed vägen.

Så nu i eftermiddags, när stallet skulle göras iordning, så fastnade ena box-dörren, så Olivia skulle gå ut i verkstaden och hämta kofoten. Då hör jag henne ropa och skrika till, "Sot är här", och så börjar vi gråta av glädje.

Maken hade låst henne inne igårkväll, så där har hon varit emedan vi har ropat och ropat. Snacka om glada, hon var med glad och mycket hungrig och törstig, nästan ett helt dygn utan mat och vatten. Nu ligger hon utsträckt i hundkorgen bland hunden Bosses alla fleecefiltar. Hon har ätit kattfoder, räkor och lite kyckling och spinner bra när vi kliar henne.

Vet inte vem som är gladast, hon eller jag?

Måndag - en ny vecka!

Efter en vecka med kräksjuka så börjar nu en ny vecka där jag vill vara frisk.

Helgen har varit trevlig, vi är flera kvinnor som känt varandra länge på nätet, som träffas en gång om året, och i år träffades vi hos dottern, först så shoppade vi, åt gott, snackade och snackade och avslutade helgen med en låååång frukost! Tack för trevligt sällskap, ser fram emot nästa gång!

Våran nykastrerade hankatt Sirap, smyger runt huset och sedan in i stugvärmen, han som skulle bli en sådan fin stallkatt är numer inne mest hela tiden sovandes i soffan.

Sot, som vår honkatt heter, som får vänta med kastreringen ett tag, har nu 2 uppvaktande kavaljerer utanför som sitter och väntar på henne varje morgon. Hon som också skulle ta hand om alla mössen i stallet är nu aldrig hemma, utan bara ute och kråmar sig och jamar samtidigt som hon går med sin svans rakt upp i vädret och svassar omkring. Henne ser man aldrig, hon flyttar nog hemifrån snart, eller så har vi en kull framåt sommaren.

Vi som skulle ha 2 stallkatter, har nu inga, en ligger i soffan inne och en har blivit områdets lilla partytjej som är ute jämt, så kan det gå när mars kommer och alla katter blir som tokiga!

Måndag ....

....första dagen på den första vårmånaden! Det ni!

Fåglarna börja göra nya ljud, de har aldrig fel, nu kommer våren! En härlig känsla.

Tänk er en kopp kaffe invid en husvägg, snön droppar från taket, solen lyser på en där man sitter med bakåtlutat huvud och bara njuter av de första vårsolstrålarna. Härligt!

Idag ett kort jag gjorde för några år sedan, där sitter två tanter med sina väskor, hattar och i prickigt, och en sak vet jag, de gillar våren.

Snart 1 mars, snart vår!

Nu är det omstart, jag har nu beslutat efter ett väldans lång bloggavhopp att det är dax igen. Jag tror jag känner för det igen, facebook i all ära, men detta är nog roligare sätt att skriva, man kan skriva längre och inte tänka på att man måste hålla sig kort.

Men Facebook är också bra, jag har hittat fler gamla vänner, samt kvinnor jag tappat kontakten med i USA, sen året 1983 då jag bodde där. Och hur kul är inte det, så Facebook är bra, men nu vill jag blogga ett tag med.

Livet har gått fort sen vi flyttade till gården, finns alltid saker att göra. Nu har vi haft så mycket snö denna vinter och det har varit såååå vackert och sååå kallt, vi har äntligen haft en riktig vinter. Men nu skall det bli skönt med våren och den första vårmånaden börjar ju nu i mars, alltså på måndag

Ni som har känt mig ett tag vet ju att jag har hållt på med kortmakeri, men jag har nästan lagt av med det, gör det lite då och då, men inte med samma gnista. Men var sak har sin tid, nu är jag mer sugen på att sticka eller virka så jag får göra ett litet uppehåll i kortmakeriet. Det är bara när vi får in ex. nya stämplar eller mönsterpapper som jag gör lite kort för att visa vad man kan använda diverse saker till. Men mina stämplar finns kvar, färgerna likaså och mönsterpapper och dekorationer finns där, fast nu får de slåss med lådor av garn och tyger med. :-)

Börjar med ett kort på våra 2 katter som vi fick hem i november, den lilla svarta heter Sot och detta är hennes älsklingsplats, mitt på köksbordet i tennskålen. Det sista kortet är på Sirap som har en älsklingsplats i min lilla korg där jag har en del av mina band som jag använder i kortmakeriet. Så så fort jag går in i mitt lilla krypin så kommer han och lägger sid där. :-)

Tack gulle Mindi, ännu en gång!

Vad hade jag gjort utan Mindi, hon räddade min blogg denna gång med. Jag skall nog låta bli att försöka ändra grafiken. :-) Fniss, eller så skall jag lära mig en gång för alla, för jag gillar ju ny grafik med. :-)

Tack Mindi, Du är bäst!
kramis

Fniss.......

....... jag känner mig så väldans duktig, nu har jag totaltförst utseendet på bloggen.

Jojo, detta var man ju bra på! :-)

Oh, vad jag saknar min lilla Hilda!

Men samtidigt så förstår jag och känner jag rent krast, att detta var det bästa för henne.

Vi har nu efter ett par dagar utan henne upptäckt hur det egentligen skulle vara...... lugnt.

Denna ängslan och oro hos henne har ju eskalerat så sakteliga ända sen vi fick henne, för ett och ett halvt år sedan, och vi har ursäktat hennes beteende med olika anledningar. Det har t o m gått så långt att man inte vill ha hem folk, eller gå ut och möta folk på vägen, ej heller ta med henne i bilen, för vi visste ju att det skulle bli jobbigt, för hon gillade ju inte främmande människor eller saker i rörelse, så en biltur blev inte så rolig.

Sen vi i augusti flyttade hit till gården så har hennes ilska ökat ännu mer, och hon har blivit ännu mer främlingsfientlig. Hon har aldrig kunnat koppla av utan hon ville ha kontroll över ALLT!

Och eftersom djuren ökade i antal häruppe så gjorde de henne alltid BEREDD!

Hon var beredd jämt, hon tog det aldrig lugnt eller sov på dagtid, var det inte hästarna hon skulle kolla, så var det katterna, eller tanten som gick förbi huset, eller små fåglarna, bilen, oss osv.osv. Och kom det kompisar till barnen var det ännu mer att kontrollera, samtidigt så var de inte familjen utan främmande, så de tyckte hon inte om. Och en morrande stor hund, är det ju inte många som gillar, inte heller jag, för jag vågade inte lita på henne.

Hela familjens existens vilade på hennes axlar ................ trodde hon.

Men när hon var ensam med mig eller bara med familjen, det var mörkt ute, musik eller TV på så det förvillade de andra ljuden, så kunde hon ibland koppla av, dock bara för en kortare stunder. Men då kom hon och körde in sitt huvud under min arm och så gned hon sina ögon mot mig. Eller så satt hon bara och tittade på mig så man kunde klia och pussa henne. Hon hade de mest goa, mjuka och varma öron och världens sötaste bringa med sina svarta prickar.

Jag saknar min Hilda!

Idag har jag sorg!

Stor sorg!

Idag på eftermiddagen skall vår ena hund Hilda flytta till himlen! Där hon äntligen skall få koppla av och ha det bra.
Här på jorden har hon bara blivit mer och mer aggresiv och stressad. Vi orkar knapp hålla henne längre när hon möter någon annan hund, hon morrar och beter sig illa mot alla våra gäster, barnens kompisar vågar knapp komma in, för tittar de på henne så morrar hon och blir sur.
Hon kan aldrig koppla av utan hon är hela tiden BEREDD, med stora bokstäver, hon väntar det värsta, hela tiden.
Jag är övertygad om att vi har beslutat rätt efter flera dagars prat och tankar.
Men det är svårt, även fast hon är jobbig så älskar jag henne, hon är i grunden världen goaste hund som nu har spårat ur och hon kan inte må bra.
Jag är LEDSEN!

Hej vänner!

Tänk nu har vi äntligen köpt en nytt dräktigt islandshäststo, det ni. Dock får vi henne inte än, utan vi får vänta till den 1 februari då hon står kvar tillsammans med sitt senaste lilla föl i hagen.

Ojojoj vad vi längtar.

Jag har fortvarande inte fått min adventskalender från julswappen, det är faktiskt lite trist, måste jag säga. Menmen, detta skall väl drabba mig med någon gång.

Skall väl också visa våra nya söta underbara små kattungar, dock börjar de bli stora nu, men söta som bara den är de, den ena heter Sirap och den andre Sot, ni förstås nog vem som är vem. :-)

Måndag igen ......

...... och en liten lånad stund vid datorn, och jag måste säga att jag längtar efter mer tid vid datorn och då gärna från hemmet.

I år skall jag för tredje gången vara med i Mindis jul-swap och det är skojigt minsann, gå gärna in och kolla här, http://julswappen.blogspot.com/ . Måste säga att det är lika roligt som vanligt, fast i år blir vi fler. Kul.

Nu har jag minsann köpt nästan alla paket till min lilla vän jag skall tomta för och jag hoppas ju att hon skall bli nöjd. :-)

Kramis

Nu mina vänner är jag tillbaka på bloggen!

Nu skall jag starta upp igen.

Men kan ju börja med att berätta att min kamera föll ur ett av mina barns händer och gick sönder, samt så har vi fortvarande inget internet till stället vi har flyttat till, suck! Vi tjatar och gnatar, de skyller på allt och alla, men fortvarande inget internet.
Familjen som är så internetberoende lider.
Sen så pajjade min dator och min externa hårddisk samtidigt så alla mina foton från 2002 är borta, det gör mig mest olycklig. Så har ni bilder på mig och min familj får ni gärna maila mig dem.
Jag har bytt mailadress, bara så ni vet. .-)

Vi har nu bott sen 25 augusti i det nya huset, och vi har kommit hem. Inte en enda gång har jag saknat mitt förra hus, och jag njuter varje dag. Hästarna mår bra, och vi har fått låna mer mark så nu skall vi stängsla ytterligare 2 hagar som de kan gå på. Nu kan vi utöka stallet med mer hästar, så nu går vi i tillbyggnadstankar på stallbyggnaden. :-) En liten shettis har också flyttat hem till oss, Gustav fick sin första lilla häst, Freddy. Det har varit lite bråk i hagen, vår islandshäst har inte gillat konkurrensen om maten, men lille Freddy är ju en shettis, så han är envis. ;-)
Vi har också köpt oss ett par katter, som heter Sirap och Sot, söta som bara den, de lever i stallet tillsammans med hästarna och mössen och retar våra hundar varje dag utanför köksfönstret. :-)
Hundarna rullar sig i skit från de vilda djuren, äter hästbajs och mår allmänt bra. Älgarna rör sig dagligen över markerna och är lite oroliga just nu pga älgjakten, sen blir de fulla av äpplen som ligger kvar på marken och jäser.
Japp, nu är jag på G, nu så är det dax att ta nya tag, så nu hörs vi!

Jag fattar inte vart ........

.............. vart min lust till att skapa har tagit vägen. Inget roar mig längre.
Alla mina stämplar ligger därhemma och skrattar åt mig, alla vackra papper och dekorationer hopar sig, jag kommer mig inte för, har ingen fantasi, skaparlust eller glädje.
Jag undrar när den skall komma tillbaka, förra året stämplade jag som bara den, i år ingeting. Jag målade en massa, nu ingeting, totalt dött!
Jaha, vad skall jag göra nu då?
Inte kan jag bara sitta och slösurfa på datorn, inte kan man vara ute hela tiden heller. Baka är kul, men eftersom jag inte kan äta sånt jag gillar att baka så är det ju inget roligt heller. Förr i tiden sydde jag en massa, sen så stickade jag till vänner och bekanta, för Paula kunde inte använda allt jag stickade. Sen gjorde jag kort i hundratals, men nu ingeting, suck, detta är trist!

Finns det någon därute som kan ge mig lite skaparglädje och inspiration?

Njut av solen och värmen, om ett halvår är det jul igen!

Vilken total förlust!

Förlust för för alla som gillade hans musik.

Jag har ju haft dem som favoriter sen 45 år. ;-)
Ända sen han började i Jacksson Five.

En sak är ju klar, hans musik kommer att finnas kvar!

This is entertainment!

Söndag kväll!

Idag har jag fått i mig lite mat faktiskt, visserligen är det små portioner, men idag har det varit lugnt. Helgen har väl inte varit så perfekt, men trevlig ändå, jag måste erkänna, att jag gillar ju att laga mat, men nu när magen är paj, gillar jag det inte.

Paula var gullig och hade handlat och gjorde midsommarmaten, så alla blev mer än mätta och belåtna, och jag lovar en god tårta blev det med. Mindis goda marängtårta, som hon hade på sin blogg för ett tag sedan.

Jag har också börjat scrappa, och här kommer så mitt första alster.

Nyss hemkommen från ......

...... sjukhuset, där jag tillbringat min natt i kramp. Tack och lov för min stora flicka som körde mig ner till Varberg och även hämtade mig idag.

Jag kan säga att gallsten är inte roligt, och när anfallen kommer är man inte stor. Men nu är det över för denna gång och utredningen har startat, så nu hoppas jag att jag kommer till botten med det här och att gallan opereras bort. Så kan det gå när man är duktig och går ner i vikt, kroppen min är inte van vid detta sunda leverne och reagerar starkt.

Så just nu är jag mör, känner mig faktistkt överkörd av en traktor, lite feber så nu skall jag ner i sängen och sova igen.

Kram på er.

Idag visar jag ett midsommarkort som jag gjorde till Andi som är med i Sommarswappen som Mindi startade.

Tjoflöjt, så mysigt!

Idag fick jag min goa swap ..........Mmmmmmmm, så god.............. Har ni smakat denna ....................m........m.......de..........n........ ärrrrr ........ såååååååå god.

Det var nog den mest goda, somriga, härligaste, fräschaste, smaskigaste, delikataste, smaskigaste choklad jag någonsin ätit, och jag har ätit mycke choklad genom livet. :-)

Tack gulliga Mindi för den fina härliga sommarwappen som kom i min låda idag, synd bara jag hade så många barn hemma, för jag fick inte mycket choklad själv. Skulle har sparat den till ikväll när de sov. :-) Nu skall vi tända ljusen, hälla upp snapsen och sedan blinka med ankan, härligt, kanske tar jag med mig ankorna i poolen. :-)

Kramis och ett stort tack att jag fick vara med denna omgång med, alltid lika skojigt.

Nu minsann .......

....... har jag köpt en trevlig sommarswap, och idag skall den postas till en trevlig swappare, hoppas Du skall tycka om vad jag köpt!

Ser fram emot att få se vad ni andra köpt och fått!

Idag lyser solen, blåser lite och det är lite kallt, men ändå, bara solen lyser så trivs jag.

Idag firar vi mitt minsta barnbarn Ville som fyller 4 år, hurrahurrahurrahurra!

Samtidigt så är vi ledsna, för Villes och Ellas katt, Snus, blev påkörd och klarade sig inte ur detta utan fick flytta hem till katthimlen. Jag avskyr när djuren dör ifrån en.

Juni igen!

Och jag har ju inte bloggat på länge, men jag lovar, jag har inte legat på latsidan.

Mycket har hänt, så det har bara inte hunnits med och jag har fått prioritera bort detta med bloggandet och datortid.

Men nu fick jag nys om att Mindi skall hålla i en rolig sommarswap, och vem vill missa det, inte jag i varje fall, så nu är jag här igen. :-)

Nu är vi nästan färdiga med vårt hus så nu finns det till försäljning, men som vanligt har vi lite otur, nu är det stiltje på hus härnere, så nu sitter vi snart med 2 hus. Vi får hoppas att det släpper snart på marknaden härnere och att det finns 1 familj som vill köpa just vårt hus.

Jag har varit så dålig på att blogga runt hos er, och jag skall försöka ta mig i kragen och skärpa mig, men jag lovar inget, för sommar knackar ju på dörren och jag älskar ju att vara ute. :-)

Kram på er.