Upp tidigt på torsdagens morgon, bryggde kaffe och gjorde ett par Ciabatta med parma, brie och ruccola, duscha och så iväg med gubben in till centralen.
Där mötte jag Ulrika och vi gick på tåget, snabbt som ögat var vi i Stockholm. Där på perrongen satt Marie och Eva och väntade.
Gosh så kul att få träffa varandra, att äntligen få ett ansikte och dess utstrålning. Sååå kuligt.
Vi gick upp till hotellet och lastade av våra saker, sen började våran vandring igenom Stockholm, ett vackert, varmt, stressigt och med "mycketfolk" Stockholm.
Vi hann inte långt då första samtalet från min 13-åring kom ”Mamma var ligger korven jag skulle äta?”, hihi, de klarar sig knappt utan sin mamma, de orkar inte ens leta själva i kylskåpet.
Herre jösses vad vi har gått, sen gick vi lite till och sen lite till.
Men vi satt ner på skärgårdsbåten som gick till Vaxholm och vände. Men sicka räkor……..vojne, vojne, vojne, de hade blivit utsatta för regelrätt mord, de var ljusgula med svarta huvuden, de hade inga spröt kvar, de smakade inget och de var vattniga, och inte nog med det……de hade nog avslutat mordet med lite trampning för vissa var deformerade med.
Inte nog med detta så serverade de Rhode Island sås till, suck. Finns det ingen räk kultur i Stockholm, till räkor har man aioli, majonnäs eller citron, eventuellt alltihop, man kanske även vill ha lite rom-sås till med. Rhode Island sås hade jag på 80-talet tillsammans med ris, skinka, ärtor och ananassallad. Men inte har man det på en räkmacka.
Ja jösses, men efterrätten och utsikten var ju fin och sällskapet var ju jättetrevligt och när vi sedan vid 22-tiden var på väg hem igen så var det nog den skönaste plats att befinna sig på i denna hetta vi har haft i Stockholm hela tiden..
Hotellrummen hade ingen AC, de var varma rum, men sängen god och det var ett mycket fräscht rum. Men vilka hotell räknar med att man skall ha tropisk värme i flera dagar, jag tror inte många men inte sover man gott inte.
Sen har vi promenerat lite mer, ätit goda luncher både på Mosebacke samt kungsträdgården, åt middag på Drottninggatan och Ulrika och jag åt vid Hötorget emedan de andra var på konsert och fick ta sig en korv på seven eleven på vägen hem. Annars har massor med god mat slunkit ner, men det som har runnit ner mest är nog vatten och dricka av olika slag, för hettan var grym emellanåt, i vissa affärer stod man nästan inte ut. Man gick omkring i ett ständigt klibb, på fredagskvällen upptäckte jag till min fasa efter att ha suttit på en bänk med galon på, att mina byxor jag hade på mig var så fuktiga i baken att tyget hade mörknat så det såg ut som jag hade pinkat ner mig. Av någon konstig anledning hade jag tack och lov tagit med mig min linnejacka som jag kunde knyta runt magen så de dolde baken. Sen täckte Ulrika upp lite disktret och kollade om det syntes.
Efter konserten på fredagen sammanstrålade vi allihop på vårt hotell och då tillkom även Annika, jätte skojigt att få träffa henne med. De kom tillbaka lite stjärnögda minsann och tyckte nog att de haft det rätt underbart. Sen satt vi i foajén och pratade ett par timmar innan vi stöp i säng efter den 4:e duschen den dagen.
Dagen efter, alltså lördagen var dagen för hemfärd, men vi skulle ju åka hem sent på eftermiddagen så vi fortsatte vår vandring. Ut och in i affärer, tjötandes och fnittrandes, suckandes och stönande och drickande på en varsin dricka.
Så varmt, så kvavt, så svettigt, så klibbigt.
När vi sedan satte oss i Kungsträdgården för vår sista måltid tillsammans så regnade det nog en 50 regndroppar på mig och de mulnade på, men det var fortvarande lika varmt.
Men vi har shoppat och shoppat, barnen fick en hel del grejor förstås, gubben likaså och som vanligt köpte jag ju en del pyssel på både ”Skapa hobby” på söder och på Panduro till mig själv, så jag blev nöjd med. Sen kom Marie och Eva till Hello Kittybutiken så jag tror de fick sitt lystmäte mättat med.
Sen gick Ulrika och jag till tåget, satte oss på fel perrong, och som tur vad, gick jag för en sista koll och upptäckte då till min fasa att vi satt fel, vi skulle till ett helt annat ställe på centralen. Så vi fick rusa iväg med all packning, nedför trappor, och sedan upp igen, men vi hann med tåget med ett par minuters marginal.
Tack och lov, tänk om vi hade blivit strandsatta där en lördag eftermiddag. Både Ulrika och jag somnade på tåget, så hemresan gick ju ännu fortare än vägen upp.
Vi har haft det sååå trevligt och det var så kul att träffa dessa kvinnor ” på riktigt”.
Tack gulletjejer för att ni gjorde min husmorssemester så trevlig.
Jag gör gärna om detta igen, t.o.m båten, men nästa gång skall jag beställa grönsakstallriken istället. J Då passar ju Rhode Island såsen.
På söndagen sov jag till 10.15 och kom inte ur pyjamaströjan förrän 16.00, nu i 2 dagar har jag haft värk i både ben och höfter pga av att vi gått så mycket och långt. Men det var det värt, för vi hade verkligen trevligt.
Men jag är glad att jag bor där jag bor, jag skulle inte orka bo i denna storstad. Jag är visserligen född och uppväxt där, men jag är nog mer västkustbo mer än Stockholmsbo. Så borta bra, men hemma bäst.
Men jag gör gärna om en sån här träff igen, så jättekuligt var det, ett stort tack, till Eva, Mindi, Ulrika och Annika som gjorde detta så roligt.
Jag har inte hunnit med några bilder än, men det kommer väl, fast det var inte många som blev så bra, jag tror hjärnan tog min fotolust ifrån mig. Fast nu ikväll kan jag inte lägga ut bilder i varje fall så jag nöjer mig med texten idag.
kramis
